Är ärlighet det bästa?

Att tala sanning är en dygd har vi förhoppningsvis alla lärt oss. Vad som sedan är sanning, ifall den är subjektiv, objektiv eller relativ hör väl till de grunder som leder till de största och ibland även intressantaste diskussionerna. Är det alltid bra att tala sanning? Är det sanning även om man utelämnar saker? Allt har sin tid och sin plats.

Under åren har jag både tackats och anklagats för min ärlighet. Under min tid i Åland United vet jag att stora delar av mediekåren gillade min uppriktighet stort, på samma gång som jag förstått att delar av ledningen mest var rädd för vad jag skulle komma att säga. Nu under hösten, i och med denna blogg har bägge synpunkt framlagts. Det anses vara bra att jag är ärlig och öppen men på samma gång kan det ses arbeta mot mig genom att jag berättar om saker som inte får mig att se bra ut.

Så här såg jag ut för några år sedan. Den ena är jag och den andre är Mr Bean. Jag antar att läsaren urskiljer Timon och Pumbaa från oss två gubbar.

Jag har givetvis själv kastats mellan olika beteenden under livet. Med tiden har en inställning om att det inte är hållbart att enbart svara saker som man vet att frågeställaren vill höra, ifall man helt enkelt själv inte står bakom detta, vuxit fram. Även om det kan innebära konsekvenser av olika slag. För att överleva måste man självklart kunna anpassa sig och spela olika roller för att behärska situationerna, men att föra rollspelet till en nivå där man själv inte mera finns närvarande är mest destruktivt har jag kunnat känna.

Det här, att vara ärlig och öppen innebär så klart inte att man hejvilt berättar om allt och alla för allt och alla. Vissa situationer och målgrupper kräver olika beteenden. Förra hösten då jag fick arga feedbackmeddelanden om att jag talat med pressen om interna affärer som ingen annan har något att göra med, som det sades var situationen den att pressen ställde helt vanliga frågor, som jag hade besvarat obehindrat under många års tid. Dessa saker gällde detaljer som var högintressanta för alla som följde Åland United och som dessa varit vana att få läsa om i tidningen. Eftersom jag var ombedd att inte tala med pressen fick jag ju lov att säga detta då de frågade. Då blev ju nyheten att jag inte får prata med dem. Hur vill man ha det? Jag spelade helt enkelt enligt det bästa jag kunde. Eftersom jag aldrig svarat "inga kommentarer" på dessa helt befogade frågor blev det ju väldigt konstigt och även nyheter av att jag plötsligt sade så. Hänger ni med?

Öppenhet om mig själv innebär ju inte automatiskt att andra hängs ut. Den klara regeln för mig är ju att gå enligt vad den andra parten önskar. Här och nu ber jag alla som känner att jag blottat dem och deras hemligheter på ett sätt som de inte velat att meddela om detta, eller höra av sig till mig personligen, så kan jag få be om förlåtelse och vi kan reda ut det tillsammans. Någon gång under åren har sådant hänt och då har vi fixat det så fort det gått.

Så, jag söker alltså jobb. Jag kan lova att jag gör mitt bästa enligt vad jag kan. Och aj jo, jag är osäker på om jag berättat att jag har Klass 2 diabetes också! Förutom de 16 nationella medaljerna i fotboll (17 om vi räknar med mitt guld i C-pojkarna från 1985). Jag tror mig vara en god arbetstagare och jag vill att man ska veta vad man får, så där ungefär i alla fall, om man anställer mig, vilket jag hoppas att många vill. Jag kan knappast vara en som säljer defekta prylar dyrt, eller en politiker som vill framstå som allvetande, men jag tror jag är bra på ganska mycket faktiskt.

En som faktiskt tidigare bett om att få nämnas här är Kjelle. Så här såg han ut för några år sedan före han blev med flickvän. Nu har han långt hår och skägg. Vi hade en väldigt trevlig lunch i dag och spolade bandet tillbaka i princip till då jag flyttade till Åland. Kjelle har alltid varit en del av mitt Åland och framför allt efter att han kom med i Åland United, ni vet lite efter att han kört IFKs bollar i torktumlaren. Just här får Kjelle säga till om han ville att jag skulle berätta det eller inte. Som vi sa, vi gör om det. Då är det min tur att bjuda.

Dagens internmatch på Jomala konstgräs kom att ställas in då det i och med att planen är frusen och det nu regnar iskallt vatten på blir rätt livsfarligt att spela. Mycket farligare än på de gamla frusna grusplanerna förritiden faktiskt. Så dedäran. Jag gillar konstgräs och möjligheten att bedriva fotboll året om. Jag gillar också att man har monterat rör för uppvärmning under planen. Jag vet att det kostar att använda värmen. Utan den är det från dag till dag att se om planen kan brukas. Det är svårt att förbereda sig på lång sikt då det skulle innebära att boka upp två träningstider och sedan varje dag avboka en av dessa. Vi skulle behöva dubbelt med idrottsanläggningar för detta. Bara lite tankar.

För mig betyder den "lediga kvällen" som uppkom att jag kan se Manchester City-Barcelona från start. Jo, i dag. Klockan 19.45. Damernas Champions League förstås! St Pölten- Hammarby går samtidigt, men jag valde nog i dag att bli finsmakare. Troligtvis Europas bästa fotboll spelad av kvinnor i kväll på min TV alltså!