top of page

Vågor med dalar och toppar

Så var den spelad. Matchen som gått och malt i huvudet hela hösten, faktiskt redan före jag blev sjukskriven. EM playoffens första del borta i Skottland slutade 0-0. Finland gjorde en gedigen insats på bortaplan för första gången på länge. Vi kunde ha vunnit också, utan väldigt rådigt ingripande av den skotska målvakten. Det var roligt att Anna T fick göra en nolla i Finlands mål också. Jag satt och räknade och kom fram till att av hela den finländska startelvan var det bara tre stycken som jag inte i något skede antingen varit med om att värva, eller försöka värva till Åland United under åren. Av avbytarna som kom in har jag i tiderna fått ett nej av båda. Edit, som låg i soffan och bad att få ha på finsk kommentar så hon kunde försöka lära sig förstå genom att lyssna hade lite roligt också då jag i pausen nämnde att alla som syntes i bild, programledaren Hinni och experten Essi samt de intervjuade Sofia, Wilma och Jutta alla finns i min telefonbok. Damlandslaget känns så nära och kanske allra mest som mitt landslag, utan att alls ta bort något från Huuhkajat, eller för den delen de engelska landslagen då de finländska är eliminerade...


Så här såg det ut hos oss i går kväll, alltså runt TVn. Härkönen, kommentatorn pratade jag med om mina shorts som jag bar i november 2020 då han kommenterade vår mästerskapsmatch mot Honka. Experten Hanna var jag regiontränare för då för länge sedan, när Marko Saloranta var landslagstränare för åldersklassens flickor. I mitt sedvanliga post match sms till Make berättade jag att jag kommer att vara i Helsingfors för returen på tisdag. Som alltid svarade han rätt fort och fast han uppskattar att jag är där, som han säger, är jag nog säker på att han har annat att tänka på än att söka upp just mig i publiken. Lyckas vi på tisdag är stora delar av min glädje faktiskt för just Makes skull. Han har fått gå hela vägen med sin baby! Jag unnar alla det!.


Just detta EM kval har alltså legat i själen hela hösten, märker jag i dag, lördag morgon. Likaså har den så kallade auditionkommenteringen i går tagit på under de senaste dagarna. I dag är det Lillajul och jag har lovat Sally att vi ska ta in julgranen, vilket betyder att jag bär in de tre delarna som monteras ihop till en ståtlig plastgran. Sen drar jag nog ljusslingorna bara för sakens skull, men lämnar resten till Sally om nu inte hennes närmaste storasyster bemödar sig att hjälpa, vilket är föga troligt. Stearinljus behöver jag fixa märker jag, eftersom Sally noga påpekar att vi i morgon behöver en adventsljusstake. Och jo. Jag var ut till Jomala i går och såg till att Rufus fick minst en godiskalender. Det kan han ha tycker jag. Småflickorna har sina egna och jag försöker spara in lite då mina inkomster hastigt och lustigt gått ner en hel massa.


Det är lite som om jag hamnat i en vågdal där vi är på väg neråt efter en tillfällig upptrappning. På samma gång som jag märker att jag måste hejda mig lite för att inte gå på övervarv slås jag av ängslan för hur jag ska klara av att förvärvsarbeta redan typ om en månad. Eller mera bestämt, förvärvsarbeta och dessutom leva och tänka, vilket blivit mitt sätt att vara under hösten. Ja och sova på dagen då.


Detta är my cup of tea. Jag älskar denna typ av ordvitsar med så att säga seriös grund. Förstår man inte hänvisningar då förstår man inte heller vitsen. Det är för sådant här jag har jobbat i folkbildningens tjänst alla år. De som inte tycker sådant här är viktigt, de är kanske inte så värst bildade då, kan jag tycka...


Det finns massor att skriva om, prata om samt att uppleva. Just i dag måste jag försöka hållas på banan så Sally får sin Lillajul och Edit får till det där, vad det nu var. Att ett gäng tonårsbrudar ska komma hem till mig och läsa biologi. Jag föreslog att jag skulle laga ungskorv. Edit tittade menande och meddelade att Alicja också kommer... Ja, då får vi andra mera ungskorv och hon en.... morot eller nåt då!

 
 
 

Comentarios


bottom of page