"Vad gjorde du då Mofa?"

Nyare generationer har ju alltid fördelen att få ha facit på hand. Jag har inte riktigt koll på vem som nu är generation X och vem är Z och så finns det nån Alfa också... Det jag vet är att Boomers, det är mina föräldrars generation, eller Mamma är en tidig sådan, Pappa hann komma till redan under kriget, av dem vars föräldrar byggde upp grunden till vårt välfärdssamhälle. Boomersarna utvecklade detta så min generation av 70-80 talsfödda kunde åtnjuta skolskjutsar, grundskola, hyfsad mångfald gällande mat, en idé om demokrati och sedan alla möjliga trender som tryggheten och friheten skapade möjlighet till. Hippierna var gamla, så man blev punkare, hårdrockare eller nåt annat istället, medan vi kunde se dagliga TV nyheter allt oftare i färg dessutom. Denna låt beskriver i stort 1970-talet och det tidiga 80-talet då vi välfärdsungar gavs trygghet och väldigt fri uppfostran för att våra föräldrar ville oss allt väl.

Det finns få saker som var så omvälvande under dessa tider att man liksom ska veta vad man gjorde just då. Ok, jag är väl inte som de andra barnen så jag minns ESSK konferensen i Helsingfors, jag minns också Nixon och Fotbolls VM 1974, där jag lärt mig att DDR slog Västtyskland i en sensationell politiskt avskalad, men ändå mycket viktig happening. Jag minns så klart statskuppen i Iran och allt möjligt, men det fanns aldrig något ögonblick då mina barn liksom kunde anklagande titta på mig och undra var jag var när detta något speciella hände. Det hade ju för tidigare generationer funnits läge att begrunda vad de själva gjorde då inbördeskriget bröt ut 1918, eller då Nazismen tog över Tyskland och sedan stora delar av Europa. Vilken sida var jag på? Kunde jag ha gjort något? Frågor som många tvingats ställa sig, inte minst pådyvlade av frågor från kritiska yngre.

Som Världen har blivit nu, speciellt dessa senaste veckor kan det finnas anledning, eller så inte det vet vi ej i dag, att fråga vad du gjorde då bilder av Elon Musk utrustad med motorsåg jublade över nedskärningar i välfärden publicerades. Ja, alltså jag sov. Jag sov också då Kanada slog USA i Ishockeyns 4 nations turnering i en match där den amerikanska publiken i sin tur buade ut Kanadas nationalsång, som sjöngs med ändrade ord för att förstärka kanadensarnas rätt och vilja att bestämma över sig själv. Kvällen före hade Vita Husets officiella pressansvariga gått ut med att Presidenten ser fram emot en seger för USA mot sin kommande 51a delstat. Jo, helt på riktigt. Detta är inte mera Banter, som man säger på engelska om "skojbråk" mellan supportrar och länder/städer. Det är väldigt allvarlig retorik som låter helt vansinnig. Precis som retoriken om att Ukraina själva är ansvariga för att Ryssland anföll dem och att de borde ha gjort en deal under dessa tre år. Politiker i Finland säger att USA och Ryssland beter sig som allierade och Ålands riksdagsledamot Mats Löfström skriver att hans Världsbild håller på att förändras.

Jag kommer tillbaka till mina tidigare teman. Jag hoppas att väldigt få bryr sig om dessa veckor, eller hur länge det nu tar innan stolligheterna upphör längre fram. Att det blir som coronapandemin, nåt som de som var med nojsar om men ingen orkar riktigt bry sig. Men om det inte blir så. Om det blir något som blossar upp ordentligt och måste betvingas hårt och sedan särskådas av yngre. Om min dotterson Björn frågar mig om 20 år vad jag gjorde dessa dagar. Vad kan jag svara?

Såg jag vad som hände? Svar Ja. Förstod jag vad som hände? Svar, tror det. Tyckte jag det var okej? Svar, nej. Vad gjorde jag då? Svar, sov bloggade och skötte vardagen. Vad kunde jag göra annat än bara leva och på mitt eget lilla sätt visa vad jag tycker? Troligen kunde jag ha gjort mycket mer, men då jag inte riktigt visste vad.

Ni som läser kanske förstår hur jag tänker. Eller så är ni så övertygade själva om något annat än det jag säger att ni inte vill förstå. Men ur min synvinkel har tanken att vakna på morgonen och kolla upp vad som har sagts och gjort i mitt barnbarns hemland under natten gett mig samma slags magvärk som då Ryssarna rullade in i Ukraina för tre år sedan. Surrealism. Hoppas det blir bättre!

Det jag också gjorde den fredagen som bilderna på Musk med motorsågen publicerades var att servera lunch åt Edit och Sally, föra Sally att skrinna och sedan vidare till sin Mommo och Moffa. Jag tog mig några jobbtimmar innan Sally kom hem och då var det dags för Nations League, Serbien-Finland. Jag är väldigt övertygad om att dessa fundament kommer att finnas i åtminstone mitt liv oavsett hur många motorsågar den där sydafrikanen än drar upp på scener i amerika. Jag kan skryta med att ha ett bättre förhållande till mina barn än han har i varje fall. Han har lite mera pengar jo, men en skitpappa lär han vara, säger några barn helt offentligt. Mina har hållit det privat hittills de gånger de tyckt så.