Roller och ansvar

Min vän och mångårige kollega Steve brukar hamna in på ett uttryck som kan betyda mycket, men som ändå rätt tydligt beskriver sin mening: "Roles and responsibilities". Roller och ansvar. Jag vet inte vad Steve själv skulle tycka om min tolkning av det hela, fast han säkert nog håller med, men jag ser detta som en beskrivning av hur alla är lika värda, men har olika uppgifter. Vänta, säger nån, det där är ju Koranen! Visst är det det. Det är också Nya Testamentet, Code Napoleon och det mesta av de skrivna ord som vi håller oss till i denna demokratiska del av Världen. Vi har klara ansvarsfördelningar men i bastun är vi nakna och jämlika. Bra va?

En god ledare ger pondus åt sina egna mellanchefer. Ordförande Lindbäck var en självklar auktoritet i Åland United. Som Sportchef i organisationen han ledde kände jag mig väldigt betydelsefull och på samma gång trygg. Han gav mig ansvar och total inblick i föreningen på samma gång som han fanns där för de stunder jag inte räckte till. Många är de gånger som saker kring laget och klubbens verksamhet avgjordes av honom genom mig, ibland mitt i natten. Jag är helt säker på att han inte alltid uppskattade dessa snabba ryck, men han såg att klubben behövde dem där och då. Så blev det ju bra också, på sikt. Jag badade aldrig bastu med Lindbäck. Dock står han snällt i kö på Sparhallen även då jag är före och har liksom ingen formell förmansroll för mig mera. Men den respekt han byggde upp, den finns kvar och det vore svårt för mig att riktigt gå till strid mot honom, fast jag ibland inte håller med om det han säger som lagtingsledamot. Det där är på ett sätt bra, men kanske även en svaghet i mig.

Just de där rollerna är på tapeten dessa dagar. Här på Åland har till och med dagstidningarna börjat kasta paj på varandra om vad som är god journalistik och vad inte. En tydlig delare uppstod då ett facebookinlägg som kritiserade dels åländska sidors cyniska gnäll och skällmentalitet och dels Ålandstidningens vinkling av Ukrainas presidentfrus besök, som skribenten säger att bara ytterligare ger vatten på konspiratoriska idéers kvarn. Då sedan ett antal politiker ur partier i regeringsställning lovordade texten och självaste Lantrådet uppmanade att den skulle skickas in som insändare blev en tändvätska av Guds Nåde.

Okej. Var klämmer skon? Kanske ingenstans. Endel tycker att texten, som blev insändare har rätt helt enkelt, medan andra högljutt skanderar att ledande politiker försöker påverka hur media rapporterar. Jag vill poängtera att det finns fler personer "på bägge sida" och att min text just nu inte är riktad mot någon alls, utan bara diskuterar fenomenet i sig. Saken i sig är ju att en person argumenterar mot tidningens infallsvinkel och sammanför den med nätets samhällskritiker såsom negativt. Personen i fråga råkar vara medlem i ett regeringsparti och får påhejningar av andra personer ur samma, eller närstående regeringspartier. Ingen av dessa uppträder dock annat än genom sina personliga fb konton. Det är väl här det blir lite småluddigt, eller så ej.

För det första gäller det den heliga yttrandefriheten vi alla vill värna om. Helt kallt ser jag väl det som varje persons rättighet att få säga vad man vill om frågor man tycker är viktiga, så länge man inte kränker andras motsvarande rättigheter eller bryter mot någon lag. Hör man till någon organisation, men inte nämner den i sammanhanget ska man väl beaktas som en enskild medborgare? Det är väl organisationens sak att begränsa vad deras medlemmar säger som privatpersoner, om det anses relevant. Vi har ju exempel på politiker som "slängts ut" eller själva valt att lämna sina partier eftersom de har gjort själva partiet obekvämt eller skadat det genom uttalanden som inte kan separeras från den roll man har. Själv fick jag ju, som någon kanske minns "munkavle" under mina sista år i Åland United. Detta hade föregåtts av uppmaningar att "tänka lite" vad jag lade upp på mina sociala medier. Riktigt vad som avsågs har jag aldrig fått mig förklarat faktiskt, men visst. Jag var en offentlig person och klubben ville då mera inte att jag skulle förknippas med den. Däremot är det, som jag ser det, väldigt fjärran från en maktdemonstration eller ett försök att påverka innehållet i media om man som privatperson säger vad man tycker. Vad jag förstår tar ju inte heller dessa partier, eller andra möjliga förknippbara organisationer avstånd från vad personerna har sagt. Så var är problemet?

Det är ju klart att man kan se ett personligt uttalande som en klubb eller ett parti dit personen som uttalat sig hör som att klubben eller partiet står bakom ifall inte annat sägs. Ja, än sen? Det är väl i så fall också en laglig åsikt kan jag tycka. Sen står det förstås alla fritt att kritisera detta, både åsikten och den som stöder den. Samma spel, samma regler. Den som har en roll där man förknippas med något "större än sig själv" får bara vara medveten om detta, så ska det nog gå bra kan jag tycka.

Jag går fortsättningsvis alltid då det är möjligt och ser Åland United. I lördags slog man självaste HJK i första delen av semifinalerna av Nationella Cupen. Andra delen spelas inkommande lördag i Tali hallen i Helsingfors. Om någon trodde att jag sitter och hoppas att det ska gå dåligt för Åland United nu utan mig kan jag meddela att nej, så är så klart inte fallet. Det känns konstigt att inte höra till, men det finns fortfarande så många människor som jag tycker så mycket om i laget att jag bara vill dem väl. Monnis mål i 88e minuten var fint och hon verkade så glad efteråt. Det känns bra då ledare och endel spelare vinkar till min plats på läktaren och faktiskt även de vinkningar och tummen upp budskap som kommer från motståndarna, tex HJK coacherna Juho och Arttu här senast. En dag känner man mig inte mera och då vinkar ingen. Jag vill dock tro att jag kommer att finnas där i alla fall, för jag vill tro att klubben kommer att överleva.

Det samma är det som lärare. Jag känner mig som lärare till varje elev jag haft. Det finns inget som tar bort detta. Därmed tänker jag till när jag gör eller säger något i sådana människors närvaro. Fast det kanske inte märks...