Måste man vara arg för att stöda kvinnor?

Först en ursäkt till er som väntat på berättelsen om min gårdag då jag badade bastu med en svensk. Den kommer, men jag gör saker i egen takt just nu. Denna text är tänkt att handla om hur ändamål helgar medel, eller kanske mer konkret om hur även vi män kan stöda kvinnlig idrott, utan att racka ner på sådana som stöder manlig idrott, eller genusfrågor i allmänhet.

I många år använde jag mig hejvilt av sociala medier och allmän bullrighet till att göra Åland United och damfotboll, som det hette ännu då, känt och i viss mån omtalat. Jag var även påhejad inifrån och personer som numera vänt mig ryggen påtalade hur bra det var att jag på Facebook bland annat skrev lite kryptiska rubriker om att nya kvinnor är beställda och allt vad jag kunde ha sagt. Åtminstone i vissa kretsar sägs detta ha genererat intresse att invänta de officiella nyheterna på de mer officiella kanalerna. Jag levde mycket i tron att "all uppmärksamhet kan leda till god uppmärksamhet". Jag uppfattade att även lokalpressen uppskattade min framtoning. Till dem skickade jag dessutom meddelanden om smått och stort.

Första gången jag uppfattade mig styrd var vintern 2021 då jag drog in en i mitt tycke oskyldig status som sade att Åland Uniteds nya Tiktoksatsning är tänkt för under 15 åringar och mig själv. Exakt så hade vi själva skojat kring öppnandet av detta för klubben nya media. Jag tänkte faktiskt att vi kunde få någon till som kände till det hela genom "avslöjandet". Jag ombads dock av förman att inte skriva om Åland Uniteds inre strategier på min facebooksida... Nähä, inte då. Jag slutade med sådant.

Under samma år hade HBLs dåvarande Sportchef Filip Saxén en guldålder och var och varannan vecka skrev han om toxiska maskulina normer inom idrotten. Saxén hade gjort en stor gärning då han verkade för att HBLs sportrapportering blev jämställd, med lika mycket dam- som herridrott. En snabb titt på HBLs sportsidor i dag visar att så inte mera är fallet, men initiativet och arbetet var och är lovvärt. Det var ju precis det jag själv också jobbade för faktiskt. Grejen med Saxén var att han alltid gick in i jargongen att skuldbelägga män för att förtrycka kvinnor. Han är feminist sa han. Jag uppfattade mig också som feminist, men på samma gång såg jag det hela kontraproduktivt att dissa alla "goda män". Ja, de goda männen behöver ju se sin roll förstås och vara ödmjuka. Visst, men då det finns så många män som mest bara tänker på idrotten i sig och utan att reflektera vidare prioriterar tex Åland United. De behöver väl inte höra att de egentligen är orsaken till att laget inte hade ett eget omklädningsrum på WHA. Att det vore självklart, det är en sak. Nu var det inte så. Då behövde man jobba för att det skulle ske, oberoende vilken kromosomuppsättning man har, så tänkte jag.

Här anfaller Åland United mot KuPS hösten 2020. Se skyltarna på läktaren.

Här tränar Åland United i april 2021. Se skyltarna på läktaren.

Skyltgate var faktiskt något jag själv tog upp på min Facebooksida. Olika politiska påverkare hörde av sig och killgissade, så kvinnor de identifierar sig som, att det står i stadens avtal om hur skyltarna ska vara. Någon annan visste/trodde att IFK Mariehamn betalade för skylten. Sanningen visade sig vara att ingen riktigt tänkt på det hela och symbolvärdet kring allt. Under ledning av Enhetschefen Lennart Axelsson såg man helt enkelt till att en Åland United skylt blev upphängd och WHA fick sin stolta treenighet, IFK Mariehamn, Åland United, Mariehamns Stad. Ingen hade alltså medvetet förtryckt någon. Man hade helt enkelt inte tänkt på det, inkluderat rätt många inom Åland United måste jag tillägga. Jag tycker dock att det blev fint och är ännu glad över hur smidigt allt gick då det hela uppmärksammades.

Dessa omklädningsrum blev sedan en trött historia. Här är mycket att härleda från de avtal som är skrivna faktiskt. IFK Mariehamn betalar en viss summa för vissa ytor av arenan. När det avtalet gjordes var de de enda som hade ett elitlag på WHA, samt i princip de enda som hade stor nyttjandegrad. Under åren kom sedvänjan in och man vande sig vid att använda de utrymmen som fanns helt enkelt. Så skulle vem som helst annan också göra. Åland United hade sakta flyttat in till staden och även skrivit sig som en Mariehamnsförening. Även ett omklädningsrum hade vi, uppe i de gamla husen bredvid det som numera heter "gamla konstgräset". Symbolskäl och faktiskt nog en del kring "fräschheten", samt faktum att utrymmet behövde tömmas och fyllas igen vid hemmamatcher skapade mera tryck på ett reguljärt omklädningsrum nere på själva arenan. Staden kunde självklart öppna upp, men eftersom tidigare avtal gällde och verksamheten krävde ett ledigt omklädningsrum för bortalag var det inte löst så där direkt. Här blev det en smula onödigt då representanter för både laget och klubben ringde upp stadsdirektören och ledamöter i stadsstyrelsen, eller vad det nu var och beskrev läget som katastrofalt och förnedrande. Mitt i allt kom budet om att ÅU ska flytta in i bortalagets omklädningsrum, nu precis direkt. Det som ingen hade tänkt på var att vi inte hade något utrymme för utrustning, eller att vi faktiskt blev tvungna att städa upp och göra rummet redo för alla IFK Mariehamns bortalag, precis som de mitt i allt blev skyldiga att göra för ÅUs motsvarande. Nåjo. Staden byggde ett nytt rum och i dag har ÅU ett eget omklädningsrum och varken de eller IFK behöver tömma någonting alls för vanligt seriespel. Det krävdes tid och lite sans. Jag undrar hur mycket snabbare bygget kom igång till följd av ilskan och skuldsättandet faktiskt. Nu hoppas jag att man under året jag inte har varit i korridoren även har löst problematiken med coachernas omklädningsrum, som var lite halvfärdig ännu då jag lämnade.

Saxén då? Jo, jag blev irriterad på honom och lade in, på min privata Facebook som jag brukade, synpunkter på att han förvisso menar väl, men att han lite försvårar för de män som vill stöda kvinnlig idrott, inklusive mig själv. Jag bjöd också in honom till Mariehamn för att följa våra arrangemang kring UWCL turneringen 2021, men fick inget svar. Han får nog mycket e post kan jag tänka. Då fick jag faktiskt direktiv från klubbens styrelse att inte publicera saker som går mot klubbens värderingar på min privata Facebook. Vilka värderingarna var, det sades inte riktigt och jag vet ännu heller inte helt vad som avsågs. Det var i alla fall då som jag bytte beskrivning på alla mina sociala medier. Jag tog bort namnet Åland United och betonar sedan dess att dessa står för mina personliga åsikter. Precis som denna blogg.

Jag tror att väldigt lite här i Världen är fråga om systematiska konspirationer. Väldigt mycket, dock inte allt så klart, kan lösas med information och respektfull diskussion. Detta var dagens text. Församlingen kan sitta.