Jag är en Europé

Så många ord finns det att säga. Att välja rätt sådana kräver en hel del. Just nu är jag inte tvungen att leverera på sekunden, så jag håller lite inne med vad jag innerst inne känner och tänker kring det ständigt förändrade världsläget. Några små reflektioner tillåter jag mig här och de får beskriva nuläget, denna lördag förmiddag den första mars 2025. Vad jag känner i kväll eller nästa vecka kan vara lika, eller så helt annorlunda. Detta är reptilhjärnan som styr fingrarna, med en viss självcensur dock.

I går fick jag mig en trevlig förmiddag med åk 6 i Eckerö skola samt ett riktigt halleluja ögonblick då jag insåg att de faktiskt hade en grön tavla med riktig krita till. Det var bra och det var härligt. Två veckor till nästa schemalagda dagsjobb, så hör gärna av er fast i dag. Från Eckerö flyttade jag sedan över till Vikingavallen och genomförde ett helt hyfsat träningspass med P13-14, de som valt att komma på så kallad "extraträning". Efter detta assisterade jag Conny då vi förberedde material som behövs inför lördagens match. Allt helt okej alltså så långt.

Sen kom kvällen. Jag läste, medan jag satt och förberedde mig för en film eller nåt på YLEs hemsida om hur mötet mellan USAs och Ukrainas president framskred. Då jag såg vad som skrevs rattade jag in själva presskonferensen som sändes direkt och såg hur alla lämnade lokalen. YLE lade sedan igång allt på nytt från början och sände hela grejen en gång till. Vad jag såg fick mig att liksom välja bort filmalternativet för kvällen. Inget jag kunde hitta på Netflix kunde motsvara den föreställning jag hade fått uppleva och det var ju dessutom på riktigt. En bisarr uppvisning i fruktansvärt dålig diplomati och översittande mobbning av personer som ännu i går så där allmänt kallades "Den fria Världens ledare". Hela tanken om just detta försvann för mig i går. De där gökarna är inte ledare för nån fri värld. De borde inte vara ledare för något alls faktiskt.

Nu, under lördagsförmiddagen framträdde vår president på likaså YLE. I en rätt djup, fast ganska snabb intervju angav han tonen för vad som händer enligt hans ögon. Världsordningen förändras, precis som 1919, 1945 och låt oss säga 1990 typ. Vad det blir vet vi inte, men vi behöver vara starka i oss själva och stå upp för det som är rätt. Det står väldigt klart att Europa, är det sedan EU, ett NATO med USA som har mindre inflytande eller nya konstellationer, som behöver säkra den fria världens ideal. Vi kan inte lita på ryska, amerikanska eller kinesiska ledare som gör avtal sinsemellan på personnivå. Vi i Europa, alla länder för sig och så även tillsammans måste bli den starka parten. Vill tex USA stöda oss, fine men vi kan inte förlita oss på detta som vi gjort sedan andra Världskriget. Så även Finland som ju spelade en mellanroll fram till Sovjetunionens upplösning. Som vår president sade. Vi måste se till att vårt försvar är så starkt att Ryssland inte ens tänker på att testa NATOs artikel 5 över vår gräns. Vi är just nu i ett bra läge internt och behöver hålla tanken klar och inte springa fram och tillbaka varje gång det knakar till någonstans. Very Well. Jag är Finländare och därmed även Europé. Och jo, jag är ålänning också. Det ingår i min finländskhet ser ni.

President Stubb nämnde ett citat från salig Henry Kissinger, före detta bland annat utrikesminister i USA: "Europeisk utrikespolitik är viktig. Men vem ska jag riktigt ringa?". Det ligger mycket i det där. Utan att förhasta mig tror jag att vi faktiskt är på väg mot ett mera enigt Europa. Ett Europa där Kissinger, om han ville skulle ha kunnat ringa vilken statschef som helst och få ett svar som står för de allra flesta andra. I dag råder en enighet i stora delar av Europa om att Ukraina behöver stödas. De är en av oss och dessutom något som måste försvaras för att kunna säkra säkerheten för resten av oss. USAs nye president har på en månad lyckats göra sitt land, från att ha varit en trygghetsfaktor och på många sätt en förebild till någon man gärna nog har med eftersom de har stora muskler, men bara om de kan bete sig utan att "skämma ut hela laget" som vi brukade säga i Sibbo då det begav sig.

Kissinger förde diplomati med ryssar också han. Genom att läsa historierna kring honom vet vi att Breznjev brukade avbryta kärnvapenkonferenser för att det var derby i Sovjetiska ligan och den bistre Gromyko fick man till att komma igång med diskussioner genom att påminna honom om DDRs 1-0 seger mot Västtyskland 1974. Det berättas också om hur Kissinger 1970 avstyrde något som kunde ha blivit en andra Kubakris genom att från flygfoton se att man byggde fotbollsarenor på Kuba i större utsträckning. Detta kunde bara betyda en sak. Sovjet planerar att skicka folk dit, för på Kuba spelar man ju mest baseball. Det visade sig att Kissinger hade rätt och på diplomatisk väg avstyrde man denna nya upprustning just då. Detta låter lite lika som i dag. Kanske, men de kunde uppföra sig i alla fall. Nu kan de inte det och jag litar bara på Européer här och nu, då det gäller större frågor. Kanske det är så även nästa vecka.

Snart IFK Mariehamn/2-JIK herrar följt av Åland United -HPS. Mycket spännande i den senare matchen att få se hur lagbygget fortskrider. Två viktiga försäsongsmatcher finns inom räckhåll för, ja båda. Undrar dock om det inte är viktigare för Åland United just gällande det. I morgon pojkmatch. Jag hoppas vid Gud att det ska kännas relevant att se en film i kväll, eller något annat än dålig "bra TV" i realityformat.