Inte Volvo, men det rullar i alla fall

Sedan gammalt är jag ingen vän av semesterperioder eller helger. Nu, då jag bara går hemma och lallar känns det ju riktigt dumt att ta upp det, men visst är tre dagars helger långa om man behöver få något uträttat kring administration eller vad som helst kring kontorsarbetande service.

Jag har i alla fall nu en ny bil. Tack till alla involverade. Ni vet vem ni är. Bilen är försäkrad och registrerad i mitt namn. Till och med den röda varningslampan som blinkar då man låser bilen har retts ut. Den SKA blinka! Det ÄR BRA om den blinkar. Okej?

Så här ser underverket ut och så här är vädret, samt statusen för min uppfart denna dag i december, Nådens år 2024. Den gamla bilden står ännu utanför Aallon Auto i Helsingfors och jag hoppas något konstruktivt blir möjligt med den.

Även annars har det stått lite still, efter att FPA lagom till Självständighetsdagen lät meddela att de anser att jag varit arbetsför sedan början av november. Så har ju inte min psykolog eller läkare tyckt, så ny pappersrumba lär ta vid där också. Eller, jag väntade hela helgen på att gå med mitt papper till någon som får betalt för att ta emot sådana.

Jobb i januari har jag ännu inte. Ett ställe har i alla fall svarat då jag frågade och de sänkte mig inte i havet i alla fall. Har inte hört någon fet dam ta ton heller, så något ska det väl bli. Hör gärna av er om ni har förslag.

En sak som jag märkt att mitt i allt engagerar folk är Syrien. Vem hade ens tänkt på Syrien för en par veckor sedan? Alltså, jag hoppas ju att folk visste var det ligger och så. Men nu har allt fler tyckare kommit ut med att man i många år väntat på att Assadregimen ska störtas. Man har också tydligt följt med Rysslands och Irans samarbete med landet och den jihadistiska revolutionen jublar man över likt, ja... Den franska eller nåt. Detta är en bild på Syriens fotbollslandslag. Dagens nyhet är att man från och med i dag har bytt färg på matchdräkten, från Assadsk röd till den nya regimens gröna. Få se om detta blir lika populärt som då Italien mötte Norge 1938 i Mussolinis svarta, istället för de traditionella azurblå tröjorna. Alltså inte populärt alls.

Syrien är ju ingen stormakt i fotboll. 2018 var man nära att kvala till VM slutspel, men annars har man inte så jättemycket att komma med på internationell nivå. Damerna slogs ut i kvalet för VM 2019, den enda gången de hittills deltagit. Så, ska vi då jämföra gnället över hur Finlands fotboll står i perspektiv till andra kan vi konstatera att vi inte är som Syrien i alla fall. Vet ni mot vem herrlandslagets senaste match gick? Jo, Ryssland så klart. Förlust 4-0 borta i Volgograd november. Kan bli lite tunnsått med sådana vänskapsmatcher framöver. I september tog man faktiskt en titel i den så kallade Intercontinental Cup då man i en slags finalmatch besegrade Indien i Hyderabad med 3-0. Damerna spelade senast i Februari då man slog Irak med 3-0. Årets första och enda seger, efter att man förlorat mot Saudiarabien, Libanon, Nepal och Palestina under den tajta landskampssäsongen januari-februari. Mig veterligen är ingen landskamp på damsidan inplanerad före årsskiftet mera.

Mycket är ännu ogjort, men förmiddagen blev effektiv värre. Nu behöver jag svimma av på soffan så jag orkar föra Sally och skrinna efter skolan. Hon har längtat sedan i somras och i går kom hon på isen för första gången. Bara att fortsätta i dag då.