Hur jag vore som politiker och så lite annat

Först ett litet meddelande. Jag har under de två senaste dagarna delat mina inlägg på olika facebook sidor i akt och mening att bli "känd". Alltså närmast att visa att denna blogg finns, i hopp om att folk ska vilja läsa det jag skriver. Nu kommer jag, av hänsyn till dem som inte vill ha personliga delningar av mig att inte publicera annat än på egna kanaler under en liten tid i alla fall. Jag vill dock poängtera att det är väldigt fritt fram för vem som helst om man vill, att dela och publicera mina inlägg var som helst. Be my guest!

Under många år har jag fått frågor om när jag ska engagera mig i politik. Hittills har jag kommit bra undan genom att hänvisa till mitt arbete som folkbildare och att jag därmed "pratar illa om alla". Jag har kunnat säga att jag tjänar folket bäst som utbildare av ungdom och möjliggörare av fotboll. Nu, när jag förhoppningsvis kan återvända till arbetslivet efter nyår är vissa saker förändrade. Kanske.

För att prata i klyschor, skola och fotboll kommer alltid att finnas i mitt liv. Hurudana roller jag har inom dessa, det vet ingen just nu. Min klass våren 2018 tyckte att jag förtjänade en mjukis ko som hette Mooses-Julia och en stor tillbringare fylld med citroner som tack för skolåret. Fortfarande är jag tacksam och rörd. Då jag snavade över bilden väcktes tanken på att jag här är klädd som man skulle förvänta sig att jag klädde mig om jag skulle bli invald i Lagtinget. (Jag låter Mats sköta riksdagen och Alex är en utmärkt president, så de spåren tänker jag inte diskutera nu!). Då det ju har diskuterats slipsar så ymnigt funderar jag på hur denna skulle mottagas. Blir jag någon gång invald tål det kanske att testas, eller?

Vad är politik då? Det finns folk som går in med hög svansföring för att de ska "rädda Världen", eller "vara annorlunda". Bägge mål är behjärtansvärda. Ibland lyckas någon ju verkligen. Jag ser politik som ett lagarbete där samhället ska bibehållas och utvecklas enligt vad som är gott för invånarna. Vad som sedan är gott, det är likt godispåsen väldigt blandat om man frågar just folket. Det finns gott om personer som högljutt berättar sina åsikter om just dem som har åtagit sig att försöka, utan att egentligen själva bidra med annat än en röst, om ens det, på någon som man sedan troligen ledsnar på. Varför skulle det där vara något för mig? Eller är det något som är precis just för mig?

Jag inser att de flesta frågor som behandlas är frågor som varje enskild politiker inte är experter på. I mitt fall skulle jag lova att en hel del saker vore sådant som jag inte begrep ett jota av och fast jag skulle läsa på skulle jag ändå behöva lagets hjälp att förstå vidden av det hela. Så allt bygger, precis som i fotboll på lagarbete. Men vad om ens lag kör helt uppenbart fel taktik och man inte alls håller med om många punkter? Där har vi grejen. Ska man våga riskera att bli en Mogens, Veronica eller Rainer? (Åländska läsare förstår, hoppas jag!!!).

Jag själv tror på en allmänbildande skola som undervisar "oviktigheter" som bredd för barnens livssyn. Jag har inga problem med skattehöjningar om dessa behövs för att förstärka offentliga sektorn. Arvsskatt tycker jag dock inte om, nej usch bort med den. Jag är i grunden mycket för fri företagsamhet men vill väldigt gärna satsa på starkt utökad kollektivtrafik. Jag anser fotboll, idrott och det som allmänt kallas "kultur" vara bland de högst prioriterade områdena då det gäller folkets välmående både i lust och i nöd. Jag ser alla skäl att upprätthålla den åländska demilitariseringen men understöder varmt reservistverksamhet och ålänningars vilja att på "eget bevåg" stärka sin försvarsberedskap. Jag har stort förtroende för Finland och för det Åländska offentliga samhället. Det där skattegränsjoxandet och PAF monopolet, läs Veikkaus frånvaro, hoppas jag man kunde göra nåt åt. Vad man ska göra är jag inte expert på, i alla fall just nu. Ja du. Vilket parti skulle detta bli?

En av de stora folkrörelserna på Åland är Dunderdans. Där rör sig i varje fall flickor, det kan jag säga. Min Sally fick debutera på Alandicas scen i går och önskade att få gå på dansträning igen så fort det går. Det jag gillade mest med gårdagens uppvisning, förutom Sally, var faktiskt då man konstaterade att kultur och idrott kan mötas i samma förening! Nästa steg är att gå hela vägen och faktiskt säga som det är. Idrott är en form av kultur. Eller många former så klart.

En idrottare som nu tackar för sig Är Raissa Feudjio. Minns ni henne? Vår kamerunska mittfältare som spelade här på Åland säsongerna 2016-2017. Hon hade oturen att representera Åland United just då det gick som sämst, innan vi började medaljstreaken 2018-2023. Raissa har spelat i OS och VM. Hon tackade i dag fotbollen och går alltså, som det heter, i pension. Det finns många storyn kring henne, allt från då hon till slut flögs in precis innan färjan till Honkamatchen gick, efter att ha missat planet på Arlanda och övernattat, till då hon tappade bort säkert minst 2 av våra internetmojänger som spelarna skulle ha. Engelska var aldrig riktigt hennes grej, men hon lämnade en kamerunsk landslagströja till mig då hon åkte. Hade hon platsat i våra medaljlag? Jo, jag tror det faktiskt.