Fina stunder

I dag blir det mest kring mina barn igen. Främst ett av dem stjäl huvudrollen. Sallys fina pepparkaksbaknings klassträff i går kväll till trots och fast det var roligt att köra på Rufus blev det nog, igen kanske vi borde säga, Edit som tog det stora fokuset.

Vi hade under eftermiddagen fått meddelandet att Edit blivit uttagen till Finlands B landslag i gymnastik och att hennes tränare ville meddela detta till henne efter kvällens träning. Jag höll alltså truten, skällde som vanligt ut henne då hon kom sent till mötesplatsen då jag hämtade Sally från eftis, satte henne att läsa läxorna med just Sally så jag skulle kunna laga mat och så, ja kom vi dit till den lilla ceremonin då budskapet framfördes och blommor, samt tårta gavs av klubben och lagets tränare. Sally hade bakat ett pepparkakshjärta, med ett litet hjärta i mitten som skulle föreställa henne själv.

Vad är då B landslaget i damernas redskapsgymnastik. Jaa, det är en träningstrupp som bedrivs nationellt för kommande A landslagsgymnaster. För fotbollsmänniskor kunde vi kalla det U21 eller U23 landslaget. Man kan alltså utses till representationsuppdrag även från B truppen, men fokus ligger ännu på utveckling på en nivå vi kunde kalla elit. Hon har kommit en liten väg den där Pippi Långstrump min. Är jag stolt? Hell yeah! Är hon stolt? Absolut! Det fanns inga förväntningar på detta ännu, trots att hon nog hade yttrat målsättningar kring landslag inom några år och så där. Det som gäller nu är att fortsätta träna och leva, samt göra lyckade tävlingar för framtiden. Och som vanligt i idrott. Framtid ja, ändå är det här i dag och just nu det gäller! Och så i morgon igen och igen.

Passande fick jag veta, då jag stigit upp för att hjälpa henne till morgonträningen att denna ställts in just i dag. Vi fick oss istället en skön morgon då vi hann prata Edit, Sally och jag. I eftermiddag är det utvecklingssamtal i skolan. Det går väl ut på att diskutera ihop oss så skolan har "förståelse" för denna unga idrottskarriär. Jag avskyr egentligen termen förståelse i dessa fall. Hela skolan är ju förståelse från början till slut. Förståelse för varje elevs situation och varje elev ska visa förståelse för de krav som ställs från olika håll, även skolan.

Denna "Ja hon kan" formation bildade deltagarna i ett av våra sommarfotbollsläger för flickor som vi hade för några år sedan. Edit är nog faktiskt med där någonstans hon också. Mycket går om man bara gör det. Sant! Vad kan jag då? Ja, jag fick mig en audition faktiskt. Jag tog mig att ansöka om ett jobb som fotbollskommentator, på finska. De vill ha ett prov, så jag ska kommentera en andra halvlek från sommarens Veikkausliiga här om någon dag. "Hur svårt kan det vara?" brukar jag säga. Vi får väl se.

Otroligt men sant. Den tidiga morgonen, gårdagens känslor och veckans schema här i mitt oschemalagda liv har gjort mig alldeles stentrött. Antingen repar jag mig för att gå och simma eller så inte. Eftermiddag och kväll går till Edits utvecklingssamtal och studier av de två lag jag ska kommentera! Och så skulle Åland United ha en spelarnyhet vid 11 också såg jag. Jag har på riktigt ingen som helst aning vem de ska presentera!!!