Det mesta har ju ändå en förklaring

Det blev sovet i natt. Äntligen kan jag säga, fast det ändå känns som om jag inte har gjort annat sedan sensommaren. Förmiddagen då jag får sitta och titta ut genom fönstret mot min snötäckta och soliga gata, dricka kaffe och löpa till toaletten några gånger, eftersom jag ju börjar vara gammal, är något jag säkert kommer att sakna om den byts ut mot något annat. Frid råder i huset då bara ett barn är hemma. Eller det barnet har någon annans barn här också och jag hoppas att tystnaden innebär att de sover och inte vad de sade i natt då jag undrade om de hade för avsikt att skrika länge. "Nej nej. Vi tänkte bara yxmörda varandra här", blev svaret. Kan två personer mörda varandra med yxa? Det måste ske simultant i så fall. Åtminstone är det tyst och jag tänkte ge det någon halvtimme till innan jag går och kollar faktiskt.

Det kanske är uttjatat, men jag kan ändå inte låta bli att nämna fenomenet som känns allt mer aktuellt. Nämligen att omedvetet exponera sin dumhet för Världen. Ogenomtänkta åsikter och uttalanden har alltid funnits. Dessa har både dokumenterats eller så helt stannat i glömska eftersom så få människor har haft tillgång till dem. Dagens sociala medier däremot ger i praktiken vem som helst chansen att visa upp sin okunskap, eller förvisso kunskap om så är fallet. Jag har sett några underhållande "mockumentaries" på senaste tid där fenomenet "Välj sida och skrik högst" tas upp på, ja beroende på, är man övertygad beskrivs diskussionen antingen ur rätt eller fel sida, eller så blir det bara underhållande men på samma gång riktigt störande. Människans, eller i varje fall den västerländska människans, vi som minsann inte är hjärntvättade av totalitära regimers, uppfattning om Världen kommer från massmedia eller mer personliga sociala sådana. Allt är fråga om vad någon annan säger. Hur vet man att detta är sant? En tanke om att någon sitter någonstans och tjänar på att sprida missinformation har blivit en röd tråd för många människor.

Ifall någon av i dag misstror att jag faktiskt spelat fotboll själv vill jag med detta foto från Distriktscupen för B juniorer, jag tror året är 1987 visa att det har jag visst. Högerback i Helsingfors distriktslag är jag på bilden och jag minns att vi vann den turneringen och kunde titulera oss finländska mästare, fast det nog aldrig firades på det sättet. Som vi ser var planerna inte bättre och himlen inte blåare på den tiden. Fotbollsmässigt finns säkert hundratals bättre B juniorer i dag än jag var på den tiden. Undrar om någon kunde hitta något konspirativt med denna bild? Att jag spelade för Helsingfors och inte för Nyland där jag bodde, eller Åland som många säkert tycker jag borde ha gjort, fast jag inte bodde här berodde på min klubbtillhörighet.

Då det gäller påståenden, eller frågor riktade i hopp om urskiljningslös kritik som svar har jag märkt att läraren i mig börjat vakna. De flesta påståenden kan mötas med frågan Varför? De flesta frågor kan besvaras med någon form av fakta. Anklagas faktan för att vara vinklad kan man be om ovinklad fakta i respons och även fråga vad som gör den ovinklad. Endel kan tycka att diskussionerna förstörs så, medan jag själv kan tycka att det är mycket lättare om man sänker garden och helt enkelt lyssnar vad den andra säger. Det mesta har en förklaring. Ibland förstår man inte förklaringen, eller gillar den inte. Ja, då är det så helt enkelt. Men idén om att någon eller något försöker styra vad vi tänker och tycker för någon egen diffus vinning.. Vet ni, knappast! Det finns bara människor som ser så olika på saker och ting. Om makthavarna tycker en sak, ja då är det ju klart att de stöder motsvarande tankar hos folket inte sant? Så uppnås majoritet. Den bästa "egna forskningen" du kan göra är att lära dig grunderna ur helt vanliga skolböcker. Så tycker nu jag då.

Ibland känns det som om den egna insatsen för Världen är klar. Sen ser man sådana här bilder och kommer fram till att, nej det är den nog inte.