Att värva från Montenegro

I morgon spelar Finland den första delen av den första rundan i Play off kvalet inför EM nästa sommar. Matchen går borta i Podgorica och sparkar av klockan 17.30. Den kan dock ses direkt på Yle 2, så ingen behöver nu stressa med tjänstledigheter och biljettbokningar över en natt. För motståndet står alltså Montenegro.

Under åren har landskamper blivit, förutom högtidsstunder också tillfällen att få se bekanta spelare i nya konstellationer, tränare med för den delen. Man kan ju värma upp i dag med U23 landskampen Finland-Island om man vill. Hela Nationella Ligan finns där och för en åländsk betraktare är Anni Hakasalo med. Ni missade väl inte att Tilda Råtts sänkte Sverige i går i U19?

När jag just kollade på laglistorna för morgondagens match såg jag givetvis bara bekanta namn och ansikten i den finländska uppställningen. För Montenegros del kände jag igen två namn. Sladjana Bulatovic, som jag vet att vi diskuterade att försöka värva till ÅU en gång i tiden och så förstås nr 6, Helena Bozic som vi faktiskt värvade. Herregud vilken värvning det var, på många sätt...

Vi levde vintern mellan 2021 och 2022. Laget behövde, som alltid den tiden kompletteras. Så som Steve resonerade var ytterbackar något som kunde lämnas sent. Nu behövde vi en par försvarsspelare helt enkelt. Videorna gick heta. En tyckare i min närhet har hårt kritiserat de beslut som gjordes, med ytterbackar från Jamaica och Montenegro. Jag kan vid tillfälle resonera mera om varför saker blir som de blir och även få perspektiv i och med att tyckaren samma höst kallade värvningen av Aada Törrönen för en skam. Om tyckaren begriper nåt är det han som ska skämmas över den analysen. Jo, faktiskt!

Vi visste att vi inte hade pengar till nån världsstjärna. Steves filosofi om pianospelare och pianoskuffare ledde till att vi sökte någon som kunde skuffa. En back "Who heads and fucking kicks" som det så fint uttrycktes. I sållningen kom en Montenegriansk ytterback , som förvisso även spelade mittback då och då fram. Kantig som den, men riktigt vass på huvudet. Försvarsstilen väldigt rak på sak. Risker fanns, men eftersom vi var övertygade om att hon kunde coachas fick jag på mig att undersöka och se om det kunde bli nåt.

Det visade sig att Helena hade en grekisk agent. Det låter diffust, men killen visade sig vara professionell och riktigt bra att ha att göra med. Steve ville prata med spelaren och det hade varit riktigt roligt att kunna följa det samtalet ovanifrån. Jag undrar hur många ord Helena begrep av vad som kan ha sagts. Nåja, det skulle gå vidare i alla fall.

Villkoren var inte svåra att få till. Jag berättade vad vi hade möjlighet till och minns inte att själva förhandlingen skulle varit svår. Greken var glad och god och Helena själv knappt nåbar. Sen var det ju det där att det rådde coronarestriktioner... Montenegro är inte officiell medlemsstat i EU, men det skulle gå att få till resa och inresetillstånd, ja bara coronapasset var i skick... Precis, vilket coronapass?!

Med Helena själv hade jag kommunicerat en par gånger. Det tog alltid tid. En dag var hon i kyrkan hela dagen och en annan gång skulle hon bara träna lite först. Den träningen tog väl några dagar kan jag tänka. Mina frågor om coronapass och de obligatoriska vaccinationerna fick svaren "Yes directore. My National team say all allright". Så, ja hon spelade ju internationell fotboll och reste runt i Europa. Det måste väl vara okej.

Kontraktet skrevs och laget förberedde sig i från och med början av januari för att ha första tävlingsmatchen den 30e borta mot PK-35 Vanda. Steve ville ha hit spelarna så fort det bara gick. Då kom, mitt i en lektion, det gjorde det alltid, ett meddelande från agenten. "Ms Bozic does not have any corona vaccination done. Is that a problem?". "Yes. That is a big problem" fick jag svara. Jaha, hur gör vi nu då? Det krävs ju två för att komma in i landet och sedan karantänstider och allt tjosan. Så har vi den där matchen också på kommande.

Mitt i allt lyckades jag få greken, eller framför allt Helena att förstå att det var allvar. Hennes kusin, eller vad det nu var jobbade på ett sjukhus och hon skickade dokument att den första sprutan var tagen. Jo jo, men den andra... Det skulle sedan hända med landslaget, för även de hade behövt få till det. Dessa vaccinationer skulle dock inte ske före i mitten av februari nån gång. Jösses hur vi höll på. Jag minns hur jag fick till att Helena skulle få sin spruta i slutet av januari. Då var det ju ännu oklart hur inresetillståndet skulle gå, eftersom det även ingick coronatestningar före och efter landning, samt en karantänstid efter sprutan.

Med hjälp av konsultation hos Lantrådet, Landshövdingen och den finländska gränsbevakningen lyckades jag få till ett brev, samt utfärdat tillstånd att spelaren skulle få resa in i Finland och att hon efter utfört coronatest skulle få utöva sitt yrke. Detta var före ÅUs styrelse ville att jag inte skulle underteckna dokument, eftersom jag inte var... Ja, varför jag inte skulle göra det, det framkom aldrig riktigt helt...

Nu behövde vi bara flyga in Helena, till Helsingfors, eftersom inresetillståndet ju inte gällde i Sverige. Hon kom till Åland den 29.1 2022. Följande dag spelade hon i Myrbacka och ÅU förlorade 3-2. Helena spelade i laget som ordinarie vänsterback och mot slutet av säsongen mest som inhoppare eller inte alls. Hon blev ingen succé, men gjorde intryck som en väldigt ödmjuk person, utom då hon fick för sig att sparka omkull motståndare. Hennes engelska blev bättre under hela året och även någon fras på svenska kunde hon säga, samt att hon gillade mitt uttal av hennes efternamn.

Efter säsongen gav hon sig av och mitt i brinnande Specialuppdrag skrev hon på för Dynamo Moskva. I dag är hon i den slovenska ligan och representerar ZNK Mura och alltså det Montenegrianska landslaget. Jag kollade på min messenger och fann detta meddelande från henne lite innan hon for till Ryssland: " Thank you very much! It was my pleasure. I’m very happy i was part of team. Aland will stay in my heart always! We keep touch."

Jag hejar självklart på Finland i morgon. Jag är ändå glad att jag känner Helena och jag är glad att ha fått lära mig så mycket genom att få ta hit henne och sedan se henne gå. Detta var en liten del av en persons historia i mitt liv.