Att leka kan man inte göra på lek

Ett gott nytt år vill jag börja med att önska alla som läser detta! Även de som inte läser önskar jag givetvis det samma, men har det någon praktisk betydelse? Egentligen har det nog det. För mig betyder det mycket att inkludera alla och i min föreställningsvärld har jag gjort rätt. De som inte vet om det missar knappast något, men räknas ändå med någonstans. Har ni någonsin tänkt på det viset? Är det värt att hänga upp sig på saker som inte har någon praktisk betydelse? Jag fick ett samtal i går av min barndomsvän Karin. Vi brukar mer eller mindre aldrig ringa varandra, men i går fick hon ett infall och gjorde det. Hon kallar mig för "sin bästa lekkamrat". Det var nämligen det vi gjorde då vi var små. Vi lekte! Utan de lekarna hade nog både hon och jag säkert varit lite fattigare i själen än vi är i dag.

Vad månne jag funderar på här vid tågrälsen i Åbo före resan upp till Kemi och Merilappi United borta sommaren 2015? Merja var lagledare, så jag hade inga problem med tågvagnar eller något annat praktiskt. Troligtvis drömmer jag om något som bara jag visste om. Oviktigt för andra, men i och med att jag drömmer är det ju viktigt.

De som haft med mig att göra lite mer kanske vet att jag anser lek som rolig bara om man leker på allvar. En gammal elev som numera själv är lärare skrev till mig under hösten och berättade att han tagit med sig av min filosofi just detta, att leka på allvar. Hur roligt är det att spela sällskapsspel om folk inte följer regler eller försöker fokusera på spelet? Om någon elev läser kan de fundera hur "Tävling-tävling-tävling" fungerar om man inte gör sina egna bitar ordentligt. Just kring detta är mycket i den pedagogik jag försökt driva i 30 år uppbyggd. Det kan tyckas konstigt när jag blir överdrivet arg om någon missköter sig som linjedomare. Ibland har jag blivit tillsagd av överordnade att skärpa mig och inte skrämma barnen. Poängen har varit att just tex denna roll som linjedomare måste fungera, annars blir allt förstört för alla andra också. Att inse detta i en harmlös lek ser jag som väldigt viktigt då det gäller att lära sig konsekvenstänkande och personligt ansvar.

Fotboll är givetvis också en lek. Hur roligt var det att spela i skolan med annars jättehyggliga klasskompisar om de inte försökte sitt bästa? Det var inte roligt alls! Kring leken har en hel industri vuxit fram. "Världens viktigaste oviktiga sak" som Påven säger. Men är den då oviktig? Tänk hur otroligt mycket svallvågor det går kring spelet på olika nivåer. Människors mentala hälsa kan vara beroende på huruvida Haaland sätter straffen eller inte. Världsledare involveras i framgång och motgång. Vem är vi att säga att det inte är viktigt?

Att säga att Republikens President leker, eller att politiker gör det samma på olika nivåer är kanske att ta i. Dock är nog de flesta som kommer någonstans inom detta område och de som verkligen lyckas påverka eller dra de stora stickorna duktiga på att följa spelregler. Om inte annat har de ett spelöga för vilka delar av samhällsspelet man ska göra på allvar och vilka man ska "släppa fria". Dagens nyårstal var förtroendeingivande. Vi har en bra president, fortfarande. Han har lärt sig mycket genom egna misstag, till exempel i skolan och på ishockeyplanen. Att ta ansvar för dessa och sedan ta sin roll, vilken den än är, på allvar enligt vad som krävs för just den rollen skapar trygghet och förhoppningsvis en vilja bland andra att också vilja vara med och leka, med allvaret som grund!